Det finns ingen tid för reflektion
För en tid sedan publicerade jag en sammanfattning av en podcast där vi tog upp frågor kring influensavaccin på hästar. Det blev ett enormt engagemang – så pass att jag till slut fick stänga kommentarsfältet. Jag blev dessutom anmäld och hamnade i “Facebook-fängelse”.
Det väckte starka känslor. Diskussionen blev snabbt polariserad, för och emot, och gled även över på andra vacciner. Trots konsekvenserna ångrar jag inte att jag tog upp ämnet. Tvärtom. När reaktionerna blir så kraftiga visar det hur viktigt det är att vi vågar prata om svåra frågor. Intresset var uppenbart enormt.
Inför varje podcast gör jag några korta reels som en försmak av avsnittet och publicerar en om dagen. Även där var engagemanget stort – många kommentarer och åsikter. När själva podcastavsnittet sedan släpptes, med tydliga länkar så att ingen skulle missa det, blev jag därför förvånad över hur få som faktiskt lyssnade.
Jag hade förväntat mig att alla som så engagerat sig i inläggen och reelsen också skulle vilja ta del av hela samtalet. Det fick mig att fundera. Hur många tar ställning baserat på en kort text eller en minutlång video, där man bara får en bråkdel av helheten? Har man verkligen satt sig in i vad det innebär – oavsett om man är för eller emot – eller bygger åsikten på något man hört från någon annan? Finns det egen erfarenhet bakom, eller reagerar man mest på känslan i stunden?
Det känns ibland som att vi är snabba att döma utan att känna till hela bakgrunden. Vi lever i en stressad tid, där vi förväntas ta ställning i allt möjligt. Samtidigt finns det tid att kommentera – men inte alltid att lyssna på hela diskussionen.
Många väljer dessutom att skriva anonymt. Man vill delta i samtalet, men inte stå för sina ord fullt ut. Vi vill bli hörda och sedda – men gärna utan att själva behöva lyssna. När någon tycker annorlunda kan det upplevas som ett hot, och då är det lätt att anmäla istället för att diskutera.
Jag tycker inte om när utrymmet för att uttrycka sig – vare sig i ett inlägg eller i en kommentar – begränsas för att åsikterna går isär. Om man är helt säker på att man har rätt och inte vill möta andra perspektiv, varför inte bara scrolla vidare förbi det man inte gillar?
Jag kommer att fortsätta skriva blogg, göra podcast och ta upp ämnen som berör. Jag hoppas att även du som inte alltid håller med mig kan se det i ett större sammanhang – och kanske också ta del av alla de andra samtal och intervjuer jag gjort genom åren.
Vi kan aldrig vara överens om allt. Och som jag brukar säga: slutar du titta på TV bara för att det finns ett program du inte tycker om?
Tack till er som fortsätter att följa, lyssna och engagera er.
Min podcast heter Horse and Health och finns på de flesta plattformar.
