Det har pratats mycket på sista tiden om att hästar känner när vi är nervösa. Att de påverkas av vårt humör, våra tankar och våra känslor. Men egentligen är det inget nytt – de flesta som levt med hästar vet det redan.
Hästen är expert på att läsa oss. Den känner minsta förändring i andning, muskeltonus och fokus. Det vi försöker dölja i huvudet syns ofta i kroppen.
Samtidigt lever vi i ett samhälle som bygger mycket på försiktighet och prestation. Vi ska skydda oss, säkra upp, gardera oss. Hjälm, väst, hjälptyglar. Vi ska hinna med allt, vara duktiga, leverera resultat. Stressen ökar – och med den rädslan.
Men kanske är det inte fler skydd vi behöver först.
Kanske behöver vi mer förståelse.
När vi lär oss att läsa hästen från marken, förstå signalerna, bygga relationen innan vi sitter upp – då minskar behovet av rädsla. Trygghet kommer av kompetens. Men det tar tid. Och tid är just det många upplever att de saknar idag.
På läktaren står föräldrar som investerar både pengar och förhoppningar. Framgång ska visas upp. Utvecklingen ska gå framåt. Det skapar press – även om den är välmenande.
Jag tror att många rädslor kring hästar egentligen bottnar i just detta: bristen på tid.
Och låt oss vara ärliga.
Det finns ingen som aldrig har känt rädsla i närheten av en stor häst. Säger man det, så är man inte helt sann.
Rädsla är en reflex. Den kan vi inte styra.
Men vi kan påverka vad som händer sekunden efter.
När hästen hoppar till, hoppar ditt nervsystem också. Det är naturligt. Det smittar åt båda håll. Men om du vet hur du ska reglera din andning, mjukna i kroppen och styra dina tankar tillbaka till lugn – då skapar du säkerhet. Inte genom att ignorera rädslan, utan genom att hantera den.
Det kan lätt bli tabu att prata om.
Man vill inte vara “den rädda”. Tänk om man inte får rida? Tänk om man inte anses tillräckligt kompetent?
Men rädslan kan dyka upp när som helst.
Efter många år med hästar.
Efter ett fall.
Efter en stressig period på jobbet.
Eller bara för att livet i övrigt är överväldigande.
Ibland är vi inte rädda för hästen.
Vi är rädda för att ramla av.
För att tappa kontrollen.
För att något oväntat ska hända ute i skogen.
Rädslan berättar något. Den är inte din fiende.
Så den viktiga frågan är inte om du blir rädd.
Den viktiga frågan är:
Vad triggar din rädsla – och vad gör du i stunden efter? 💛🐴
