Min deppiga månad
Vintern är, för mig, en enda lång väntan. Och i Sverige känns den extra lång. Man vänjer sig såklart när man bor där och gör sitt bästa för att hålla humöret uppe.
December fungerar – då finns julen och nyåret att se fram emot. Januari bjuder ofta på lite snö som ljusar upp tillvaron, och man kämpar vidare. Men sen kommer mars…
När många andra börjar känna hopp om våren, är det istället då min “down-period” kommer.
De senaste åren i Ungern har jag faktiskt sluppit den känslan. Våren kommer tidigare där, och det gör stor skillnad. Men i år har vintern varit ovanligt lång och kall, och häromdagen märkte jag hur de där mörka tankarna smög sig på igen. Tröttheten, orkeslösheten… känslan av att inget riktigt spelar någon roll.
Och som så ofta blir maten min tröst – vilket min kropp inte direkt tackar mig för. Den är lite för bra på att lagra allt “för sämre tider”… 😉
Känner du igen dig?
Man bestämmer sig: Idag ska jag till stallet. Nu ska det hända något!
Hästen har vilat länge på grund av väder och underlag, men nu är gårdsplanen i alla fall inte en isbana längre.
Men så, precis när man kommer dit… börjar det regna.
Och hästen? Ja, den har förstås passat på att ta ett ordentligt gyttjebad.
En del av entusiasmen försvinner där.
Och när du sedan lyfter hoven – då har hästen tappat en sko.
Där någonstans sjunker motivationen till noll.
Istället mockar du, fixar fodret och går in igen till det varma köket.
På kvällen ligger du där och tänker på allt du hade tänkt göra… som inte blev gjort.
Igen.
“Det är ju ändå inte vår på länge”, tänker du.
Men plötsligt – en dag – är våren där.
Och du känner dig inte riktigt redo.
Tänk om du istället hade gjort lite i taget.
Små steg, här och där.
Så att både du och din häst hade varit redo för den där första, underbara turen i skogen… när fåglarna börjar sjunga igen.
Tänk om någon kunde ge dig tillbaka energin och det där goda humöret som behövs för att ta stegen dit?
Jag vet ju allt det här.
Så nu är det nog dags att ta en session med mig själv igen.
Och känner du igen dig i det här – hör av dig.
Jag har verktygen. 💛
