Vad är en Palomino?
Jag har fött upp palominohästar i nästan 40 år av mitt liv.
När jag berättar det för folk, är det första de brukar säga:
”Men är inte det bara en färg?”
Och ja – på ett sätt har de rätt. På engelska använder man ordet palomino för att beskriva en häst med gyllene kroppsfärg och ljus man, eller som jag brukar säga: guldfärgad med silverman. Men det många inte vet är att Palomino också kan vara en ras.
Palomino är nämligen en färgras – precis som t.ex. knabstrupper och pinto – där man avlar på både färg och exteriör. Det är alltså inte en homogen ras, utan en typ av häst som kan ha många olika bakgrunder, storlekar och användningsområden. Målet med palominoaveln är att få fram friska, vackra ridhästar med god exteriör – oavsett om de är stora, små, ponnyer eller till och med miniatyrer.
Rasen finns representerad i flera länder som Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Danmark – men tyvärr inte längre i Sverige. När jag själv bodde i Sverige försökte vi starta en svensk avdelning av den danska föreningen. Den levde dock bara så länge jag själv var ordförande. Att driva en förening kräver ett stort engagemang, och tyvärr var det ingen som orkade ta över.
Intresset för palomino fanns ändå – särskilt när jag var mest aktiv. På den tiden var färgen isabell (som den kallas i Sverige) inte särskilt populär inom svensk halvblodsavel, där domarna föredrog fuxar och bruna hästar – färger som passade arméns krav. Pegasus och Pompe var borta, och det var nästan bara hingsten Bernstein som hade gulanlaget.
Men bland hästköpare var palominofärgen eftertraktad – jag har hört många säga att de drömt om en sådan häst sedan de var små.
Numera har färgen blivit mycket mer accepterad inom aveln, och idag ser man gyllene hästar överallt – bland nordsvenskar, PRE och halvblod.
Jag själv började min palominoavel med hingsten Mackay, som jag har skrivit mycket om tidigare. Han var ett svenskt halvblod efter Pegasus–Elektron. Han blev aldrig godkänd inom svensk halvblodsavel, men fick i stället avelsrätt inom palominoföreningen – och han blev pappa till många vackra föl, ofta med hans fantastiska färg.
Att sälja avkommorna med färg var inte svårt – men man kunde inte alltid vara säker på vad man fick. Två palominohästar kan nämligen få ett fuxföl – och de var inte lika lätta att sälja som de gula.
Två palominos kan också få ett så kallat cremelloföl – en vit häst med blå ögon och pigmenterad hud. Det är viktigt att inte blanda ihop cremello med albino. En albino har röda ögon och saknar pigment helt, och det finns faktiskt inga albinohästar – även om många tror det.
En cremello har dessutom en genetisk fördel: Om man betäcker ett cremellosto med en fuxhingst, så får man alltid ett palominoföl. Betäcker man det med en brun hingst, får man alltid en buckskin (gulbrun) avkomma. Därför är det mycket värdefullt att ha en cremello i sin avel om man vill vara säker på att föra vidare cremegenen och få hästar i den här speciella färgen.
Vill du veta mer om palominohästar kan du besöka den danska palominoföreningens hemsida:
👉 https://palomino-psa.dk/
Två av mina uppfödningar är idag aktiva i svensk avel, och det är så roligt att se hur intresset lever vidare – att fler känner samma dragning till de gyllene hästarna som jag alltid gjort.
Vill du se några av mina hästar genom tiderna, så titta gärna in på min hemsida:
👉 www.palomino.se
