Ska du köpa/sälja/låna ut?

Vi hästägare vill många gånga tro det bästa om sina medmänniskor, när det kommer till att överlämna sin häst. Det låter oftast så bra när man pratar med köparen till sin häst, men hur mycket kan inte missföstås?

Man tycker ju själv att man är den allra bästa till att ta hand om sin häst, och är nya ägaren också det? Det finns 1000 saker man kan bli oense om och oftast glömmer man det som man har pratat om innan köpet eller också kan köparen uppfatta det på ett helt annat sätt.

Jag har handlat hästar i hela mitt liv och 20 år som proffs och har verkligen upptäck hur mycket kan missuppfattas och vridas till något som man är helt säker på man inte har sagt vid köpstillfället.

Därför är det så himla viktigt att man skriver kontrakt och får sina tankar och värderingar ner på papper och hälst så noga som möjligt.

Har häst ett fel enligt din uppfattning, är det inte säkert att det är ett fel i nya köparens ögon, men viktigt att du skriver ner det i kontraktet. Blir där något sedan kan du alltid vända tillbaka till kontraktet och visa att du har varit öppen med de saker som du uppfattar kan vara ett problem med hästen.

Lyssna till detta avsnitt där Louise Kruse berättar om vad man ska tänka på, inte bara när man köper eller säljer, men även om man ska låna ut sin häst:

Det gäller att vara före problemen och veta att man har rätten på sin sida.

Om du skulle vara intresserad av att få min kurs ”Köp rätt Häst” helt gratis (värde 700kr) Då är det bara att bli medlem i Horse and Health medlemskapsgrupp! Se mera här:

Medlemsskapssida.

Det har varit mycket debatter på det senaste kring bett, påverkan från dessa och hur munnen, tänderna ser ut efter år av hård hand, oanpassad bett eller hårt spända nosgrimmor.

Jag tycker det är så himla bra att det tas upp och man i dag kan få lov att säga sin mening utan att man får veta att man är en mjukis, och att sådant har man ridit i flera hundra år och det lika gärna kan fortsätta på det viset.

Internätet har varit bra på det sätt och jag har kommit att lära känna fler underbara människor den senaste tiden än jag har gjort hela mitt hästliv.

Det känns också skönt för mig som har haft hästar i över 50 år, att äntligen kunna få säga sin mening och uppleva att många med mig har vaknat upp för hästens bästa.

Därmed inte sagt att jag är emot bett och skor och annat men att man är öppen för nya alternativ och inte fastlåst i det gamla.

En som jag har lärt känna är Minna Tallberg och lyssna gärna på min intervju med henne där vi just pratar om dessa ämnen:

Glöm inte att prenumerera på kanalen! Det kostar inget, men betyder mycket för mig att få fler lyssnare, då jag därvid kan nå fler ryttare som kan ha nytta av lärdomen från dessa fantastiska och kvalificerade häst människor!

Utrustning och säkerhet!

Vad finns för hjälpmedel, bra eller dåliga, goda ideer och tips om hur man kan känna sig säkrare på hästryggen osv.

I morgon pratar jag om detta ämne i min medlemskapsgrupp Horse and Health.

Är du nyfiken och gärna vill höra om detta samt att få tillgång till en massa webinar,gratis kurser och procenter på andra kurser, så är det bara att bli medlem i Horse and Health!

Se vad du får och hur du anmäler här:

Medlemsskapssida.

Första månaden är gratis, och du kan säga upp när du vill, så du har inget att förlora:)

hast.info

I morgon pratar jag om detta ämne i min medlemskapsgrupp Horse and Health.

Vad är dåligt samvete och vad är det bra för? Lider hästen nöd när inte du hinner att rida?

Är du nyfiken och gärna vill höra om detta samt att få tillgång till en massa webinar,gratis kurser och procenter på andra kurser, så är det bara att bli medlem i Horse and Health!

Se vad du får och hur du anmäler här:

Medlemsskapssida.

Första månaden är gratis, och du kan säga upp när du vill, så du har inget att förlora:)

hast.info

Nu är vi snart inne i december månad.

Kylan börjar att komma och på vissa ställen blir det lerigt, halt och skitigt.

Det är svårt att hålla humöret upp i den mörka tiden, så därför har man uppfunnit julen.

Det är fantastiskt fint att se alla julgranar i trädgårdar och ljus i alla fönster. Det ger oss lite mys och förväntan.

Medan vi hade gården i Sverige har vi i många år haft julmarknad och Luciatåg. Det ger också en förväntan. Det är kul och man träffar en massa människor.

Att ordna ett Luciatåg, kräver inte så mycket, så det kan vem som helst arrangera. Det gäller bara att ha viljan och bestämma sig. Sedan ska man kontakta lite människor som vill vara med och de flesta ställer upp, om inget annat för att titta på.

Det gäller om att göra saker på vintern som ger förväntningar och glädje. Det behöver inte vara perfekt men kan ge anledning till att träna nya saker tex att rida i mörker.

Allting måste tränas in och man kan ha mycket glädje av det senare, för hur det än är, så är det lättare att ta sig samman och få det gjort, om man har ett trevligt evenemang att se fram emot. Man kan också träna på att rida med en hand och träna hästen på att ha ridtäcke på. Har man ett syfte och ett mål, så blir träningen rolig.

Jag har även körd Lucia med mina hästar och då kan man ha några stycken med i vagnen. Alltid roligt att ha familjen med sig och där kan även få plats lite korgar med lussebullar och varm choklad .

Samvaron med andra hästar och människor skapar gemensamhet och det är det vi alla behöver.

I dag tänkte jag att jag vill gå igenom lite fakta kring läder.
Flera har frågat mig om hur man ska veta att det är kvalitet eller inte.
Det är inte alltid så lätt att genomskåda om man inte har jobbat med det och även för en expert kan det ibland vara svårt att avgöra på rak arm. Där finns så mycket syntet i dag och väldigt välgjord, så det kan till och med vara svårt att se om det faktiskt är äkta skinn eller läder.
Varför måste det då vara riktigt skinn då, om syntet är lika snyggt och bra?
Äkta skinn och läder är fortfarande mycket mera slitstarkt än syntet och läder och skinn “andas” så det är mycket mera behagligt att ha på sig antingen det är träns sadel eller handskar . Har du tex en syntetsadel ska du veta att du kan bli mycket varm i rumpan om man rider mycket. Syntet är syntet och enligt mig ska man inte använda det varken till sig själv eller till sin häst. Ja, men tänker du inte på de stackars djur som får sätta livet till, bara för du vill ha äkta skinn och läder? Nej då, djuren blir slaktade i alla fall för att folk vill ha något att äta. Jag tycker personligen det är bättre att utnyttja skinnen i ställer för att de går till spillo.
Hur ska man då kunna avgöra om det är kvalitet eller inte?
Ett säkert kort är att välja engelskt eller svenskt skinn, där går man aldrig fel.
Vad beror det på?
Först och främst så är djuren uppväxt i ett hårdare klimat, mycket regn och snö och har därför från födseln ett mera hållbart massivt skinn för att skydda sig. Tar man tex en buffelhud, som många tror att det är tecken på kvalitet (uppreklamerat) den har levd ett liv i varmare klimat och har därför både tunnare skinn och poröst för att kunna svettas och ventilera kroppen.
Köper di tex ett träns eller en sadel från Indien, kan du vara säker på att lädret är torrt och det går helt enkelt inte att smörja det smidigt. Det kommer att spricka och gå sönder inom kort tid. Det kan vara svårt att se skillnaden då man har så mycket man kan måla på och få det att se “riktigt” ut, men är man van så känns det med en gång. Du ska känna på det. Är det smidigt och lent så är det ganska säkert bra kvalitet.
Man kan även se och märka det på priset, för jämför en sadel från Indien och från England, så kostar den engelska förmodligen det dubbla.
Det är bättre att köpa bra begagnat än nytt och billigt!
Mycket kan också bero på garvningen och det är de mycket duktiga på i Sverige och England.
Så fråga i din butik vad ursprungslandet är för varorna, då har du i alla fall kommit ett steg på vägen.

Kandar och sporrar varför det?

Läste nyligen att FEI hade på förslag att man skulle göra det valfritt om man vill ha sporrar och kandar i de högre klasserna i dressyr!

Jag kunde bara klappa i mina små händer och tyckte att det var det bästa de någonsin hade kommit ut med, men förslaget gick inte igenom!

Citat från Ridsport: I sitt arbete för hästens välfärd har det internationella ridsportförbundet, FEI, diskuterat att ta bort kravet på kandar och sporrar i internationell Grand Prix – det finns förslag på att det istället ska vara valfritt om man som ryttare vill använda det. I ett öppet brev till FEI har Internationella dressyrryttarklubben och Internationella dressyrtränarklubben motsatt sig förslaget – de vill ha kvar kandar och sporrar som obligatoriskt.

Jag har alltid varit emot sporrar och kan inte se varför man måste ha det på och i stället göra ”attrapper” för att man inte vill rida med dem. Jag minns också när jag red mycket dressyr och skulle förbereda mig på att rida med kandar då jag närmade mig de klasser där det var obligatoriskt. Min häst var van vid kandar men jag tyckte det var hemskt när jag skulle tränsa honom. Den lilla munnen (hade ett fullblod då) och så mycket skrot det skulle få plats med där. Jag var livrädd för att ta i tygeln och red endast på bridongen.  Varför ha så mycket hjälpmedel när det gick precis lika bra på vanligt bett och utan sporrar?

Det gladde mig dock att se alla kommentarerna, i Ridsport, där alla höll med mig i den frågan.

Det är så skönt att se, att där sker ett uppvaknande i hästvärlden, där man ser till hästens bästa och kan gå ifrån de gamla klassiska metoderna. Vi vet bättre i dag och internätet gör sitt till att man har bättre koll på vad som gynnar hästen och inte. Vi har ändrat hela våran hästhållning, stall utrustning, foder osv. Nu är tiden till att ta itu med de tortyrhjälpmedel som används mot hästen! Det gäller inte bara dressyrvärlden men också hoppning med barrering osv.

Vad tycker du?

Vilka godis äter hästen?

När jag var ung, såg det lite annorlunda ut med godis till hästarna.

 I dag köper man påsar med hästgodis till dyra pengar.

 Min mamma la alltid undan det torra brödet som hade blivit över och som var för torrt för oss att äta. Så fick jag en påse med torrt bröd med till hästarna när jag skulle runt och hälsa på dem. Det var både franskbröd och rågbröd och ibland kunde det vara någon gammal torr kaka också. Hästarna åt det med välbehag och jag upplevde aldrig att någon for illa av det (men det kan man ju såklart inte veta med säkerhet) Jag kände till och med flera som hade avtal med bagaren om att hämta det gamla brödet och fodrade sina hästar med det.

Man kan dock inte häller veta hur hästgodis förvarat i en plastpåse, gjort av en massa slaggprodukter påverkar hästens tarmsystem.

 När brödet var slut, nallade man sockerbitar som var mycket uppskattat av hästarna. Man skulle dock inte ta för många, för då blev det utskällning, av mamma, då socker var dyrt på den tiden. Det gav jag ofta hästarna också i hela min ungdom då hästgodiset inte var uppfunnit på den tiden. Det var enkelt att ha i fickan och jag är ju en som förespråkar belöning till hästen. Självklart blev det också överblivna morötter och äpplen och päron, när den tiden kom då där fanns mycket frukt på höstkanten.

Senare fick jag höra att man absolut inte fick ge hästen socker och man skulle vara väldigt försiktig med frukt till dem också. Är det något man har hittat på eller finns där verkligen undersökningar på detta? Jag undrar faktiskt lite om det är de som har uppfunnit hästgodis i plastpåsar som har gått ut med detta för att sälja mera?

Självklart ska man ju inte ge dem mängder, men jag tror lite på att socker inte är farligt om man får lite då och då. Nu får man häller inte ge betfor och vääääldigt många av mina hästar har ätit betfor genom tiderna och mått alldeless utmärkt på det. Samma som vi människor. Vi åt socker som små men eftersom det var dyrt, så fick vi inte så mycket. I dag kan man köpa lösgodis för inga pengar och gudarna ska veta vad det innehållerJ

I dag bor jag i Ungern och här är väldigt mycket fruktträd, naturligt ute på beten. Mina hästar äter kvitten, äpplen, päron, plommon, persikor och aprikos som ramlar ner lite här och där, och de älskar det! När de äter persikorna spottar de faktiskt ut kärnan. Jag låter dem äta det, jag kastar mig inte in i hagen och tar väck det som är olämpligt, jag antar att hästen har instinkter som talar om för den vad den kan äta och inte äta, så länge den har valmöjlighet.

 Vi har många valnötter också och dem rör de inte.

Vad ger du din häst som godis?

Ponnyn som var livsfarlig!

Under tiden jag var sadelmakare träffade jag väldigt många olika människor eftersom det var inte bara sadlar och seldon jag fixade utan även väskor gevärsremmar och ibland presenningar.

En dag kom en man till mig och skulle ha något jobb gjort och helt plötsligt frågade han om inte jag var intresserad av att köpa en ponny. Jag är ju alltid intresserad om där är en bra handel att se fram emot, så jag bad honom berätta om den. Det visade sig att jag faktiskt hade sett den, för den gick i en hage inte så långt ifrån mig och jag hade några gånger ridit förbi och sett den.

Det var en fantastisk vacker welshponny, mörk skimmel, så utseende var det inget fel på. Det var bara det att efter mannens beskrivning var den både elak och livsfarlig, så skulle jag köpa, fick jag själv hämta och själv lasta, han skulle inte i närheten av den igen!

Det visade sig att de hade köpt en oinriden 3 årig hingst till dottern. De hade dock fått den kastrerat trots allt. Vi kom överens om ett drägligt pris och jag frågade en kompis om hon ville följa med och hämta den, då jag var inställd på att det skulle bli en ordentlig kamp, efter vad mannen hade berättat. Jag hade tagit med diverse rep och andra verktyg till lastningen och vi skämtade om att jag kanske behövde ett svärd om det nu var en drake:)

Da vi kom stod hästen inne i en box och mannen talade ännu engång om för mig att det var på eget ansvar, men jag tyckte för det första att den var inte så stor och den såg faktiskt inte så fientlig ut. Jag tog dens grimma, gick in i boxen och la på den, satte dit grimskaft och ledde ponnyn direkt upp i släpet. Den inte så mycket som fnyste på vägen. Mannen tappade hakan och sa att jag nog hade haft tur och jag lovade jag skulle vara försiktig i framtiden.

Ponnyn var ur snäll, det enda den ”gjorde” var att den var väldigt pillig med mulen, men bet inte eller något. Vi fick den inriden och där var aldrig några problem med den, hur snäll som helst. När mannen skulle hämta sina grejer som jag hade reparerat, undrade han ju hur det hade gått och jag kunde ju bara vara ärlig och säga att jag inte ansåg ponnyn för att vara en problemhest, så vi gick ut och hälsade på honom i stallet. Mannen gick bort och skulle klappa honom på mulen och ponnyn pillade lite med mulen och mannen drog tillbaka sina fingrar snabbt och halv skrek: Ser du han bits?

Ja, så kan det gå, jag bara höll med honom och tänkte, att det var ju bra att ponnyn kom till mig och mannen var nöjd med att bli av med den, och jag undrar om inte ponnyn också var ganska nöjd med att byta ställe.

Vad lär du dig inte på ridskolan?

Det är många år sedan jag började min karriär som hästtjej på en liten ridskola i Danmark. Det är faktiskt 55 år sedan. Många av minnen är fortfarande starka och ibland känns det inte som det var så länge sedan.

Det var naturligtvis helt annorlunda då, men många saker är fortfarande samma. Hästarna har det fram för allt bättre i dag, då de oftast kommer ut dagligen. Hästarna stod i spilta förr och de skulle lyda, annars vankade smisk.

En sak vi inte lärde oss, var umgänget med hästen. När vi skulle ha en ridlektion var hästen sadlat och klar och det var alldeles för stor risk att låta oss små gå in till hästarna i spiltan. Inte alla hästar var snälla, inte så konstigt, så det där att sköta hästen fick vi inte göra. När man blev lite äldre kunde man ha tur att bli skötare till någon, men det var knappt man visste hur man skulle göra.

Mitt hästkundskap fick jag annanstans. Mina föräldrar köpte sommarstuga i Blekinge och med en hel lång sommar varje år, utan något att göra, strövade jag runt och hittade alla hästar i trakten och fodrade dem med socker och bröd. Gubbarna som ägde hästarna och hade dem i lantbruket, tyckte det var roligt med mitt hästintresse och jag lärde mig massor. Där fick jag insikt i hur de skulle skötas, vad de åt och hur man skulle ta hand om hovar och liknande.

Jag vet inte hur det är på ridskolor i dag, men jag har hört flera som har tyckt att där är alldeles för lite info om hästarna ut över ridningen. Jag har ju naturligtvis märkt att där är stor skillnad hur man tar på sig ansvaret för att lära barnen allt runt omkring.

Jag hade en praktikant en gång som kom från Kiruna, som var fantastisk duktig och arbetsam. Hon berättade att där var lång kö till ridskolan och om man skulle ha ridlektioner, ingick där arbete i stallet, annars fick man helt enkelt inte lov att rida där. Mycket smart! Då fick man ju reda på om intresset var stort nog, för hästarna, samtidigt som man fick lära alla de viktiga sakerna.

Vad är era erfarenheter? Lär man sig saker ut över ridningen på ridskolan, eller kan de bli bättre på sådant?