En liten rolig fux!
Nu har jag berättat om några av mina stora upplevelser och där är så många fler, men i dag tänkte jag att skriva en liten vardaglig historia som kanske flera har råkat ut för eller upplevd något liknande.
Det är ju vardagen som ska vara rolig och det är ju det vi har hästarna till, just att uppleva saker.
Jag hade ganska nyligen flyttat hemifrån och detta var mitt första ställe som jag hyrde och jobbade som sadelmakare. Det var inte just ett ställa man skulle ha vald som egen företagare. Det var mitt ute i skogen 9 km från närmsta samhälle som endast var en liten by. Jag hade inte råd med så mycket, så stället hade endast utedass och jag fick hämta vatten i brunnen. Där var inget avlopp häller så det var ett stort jobb när man tex skulle tvätta håret på vintern.
Jag hade ett litet stall där vi byggde 3 boxar. Jag hade ett par hagar men inte mycket bete då det var steniga hagar och träd. Det enda som var positivt var att jag hade milavis med skogsvägar att rida på utan att behöva möta trafik när jag red:)
Eftersom det var långt till folk, var det ju inte så många kunder jag hade, men jag körde en runda till ridskolan som låg ett par mil därifrån, en gång i veckan och plockade upp det som skulle lagas både från ridskolan och privata, så på det viset fick jag lite jobb.
Min gode vän som var sjukpensionist ville gärna hjälpa mig så jag kunde tjäna lite extra pengar och han hade i sin tur en kompis som var uppfödare och hade lite svårt att sälja sina hästar.
Han hade 2 fux hingstar på 4 och 5 år som de inte hade gjort något med. De hade bra stam och var snygga, så lite trim på dem var det nog inte svårt att bli av med dem.
Vi bestämde ett pris som jag skulle betala när jag hade såld dem åt honom , så de åkte hem till mig. Jag hade även min hingst Mackay då, men han var knappt 3 då, så det var efterlängtat att ha någon att rida på.
Att träna och rida in dem var ju ett kapitel för sig, då jag inte hade någon ridbana och kunde knappt vara i hagen att rida, för alla stenar och träd, men på något vis gick det. De blev naturligtvis kastrerade, så det var enklare att sälja dem.
4 åringen var en “no brainer”, han var lätt att rida in, men 5 åringen var duktig till att bocka. Jag antar att han hade lättare gjordtvång, men sådant räknade man inte då, det var bara att sitta kvar tills han slutade:) Jag var bra duktig till att hålla mig kvar, så det lyckades han aldrig att få av mig och lugnade sig efterhand. Jag var ju alltid beredd och som sagt så blev det ju bättre med tiden.
Den unga blev såld ganska snabbt men 5 åringen hade jag ju lite längre tid.
Mitt största problem när jag skulle sälja honom var att alla ville köpa min egen hingst, då han var så otroligt vacker, men han var ju inte till salu.
Det gick dock väldigt bra att rida honom efterhand och jag hade många fina skogsritter på honom. Jag började att koppla av och kunde rida med långa tyglar och njuta. Men… en vacker dag när jag litade för mycket på honom, jag skrittade för långa tyglar, då satte han igång sin “bockserie” från ingenstans och lyckades äntligen att få av mig. Jag glömmer aldrig blicken i hans ögon när han vände sig och tittade på mig, där jag satt i gräset, som sade: där fick jag dig! Jag kunde inte låta bli att skratta och han lät mig snällt stiga upp igen och han bockade aldrig mera med mig. Han blev såld så småningom och jag fick aldrig några klagomål, så han har säkert skött sig:)
Det var inte så enkelt att bo där i skogen alldeles ensam, men man lärde känna hästarna på ett helt annat vis när man bara har dem och naturen. Jag bodde på det stället i 1,5 år och jag lärde mig att sätta värde på rinnande vatten och toalett som jag fick när jag flyttade. Alla borde bo sådär ett tag så de kan sätta värde på sakerna.
