Minnen!

Minnen!

Här om dagen frågade jag vad den första hästen hette som du red.

Jag fick så många svar och roligt att se de gamla namnen som gick igen på många hästar. Jag gissar att det satte igång en annan del av din hjärna? När man ska minnas får man gräva lite och när ett minne kommer upp, följer där gärna många med. Man börjar tänka tillbaka på alla de roliga timmarna man har haft med sina hästar och även otrevliga minnen som vi helst vill glömma.

De saker man har gjort och upplevd gör att man blir uppmärksam på hur mycket man egentligen har gjort i sitt liv och hur mycket man har lärt. Det är inte fel att gräva lite i minnet och uppleva de roliga sakerna igen, som gör oss påminde om varför vi håller på med hästar.

När man blir vuxen följer där en massa måsten med!

Man måste ta ansvar och man måste se till att allt blir rätt, och när de där måsten tar över, tar även njutningen slut. Vi börjar klandra oss själva för vi inte har gjort det och det och vi börjar värdera tiden i : Det där är nödvändigt och det där är inte nödvändigt, för att kunna hinna med vardagen.

Till sist är där bara plats för måsten och vi förstår inte vad som händer med oss. När man är barn, är tid bara något man har och där är mängder av den. Man längtar mest till att bli vuxen och kunna bestämma utan att vara medveten om att med bestämmanderätten följer där också en massa måsten. Känner själv att när man har lite ledigt, så blir jag rastlös och funderar på vad jag har glömd att göra.

På sistone har jag ämnat mycket tid åt minnen, och försökt att komma underfund med vad jag har lärt mig på denna långa tid och försöker att klura ut vad jag ska använda denna insikt till på ett bra sätt.

Har man gamla kort eller filmer kan det hjälpa med att friska upp minnena och det är inte fel att ämna lite tid åt det.